WHAT IF I MAKE MISTAKES, WILL YOU BE THERE?

för första gången i min blogghistoria la jag upp en bild. alla har sina bra stunder ibland.

för första gången i min blogghistoria (som visserligen inte är varken lång eller stor, men anyway)
så lägger jag upp en bild. som jag dessutom själv tagit, med min älskade mobiltelefon.

DÖDEN LER ÅT OSS ALLA, DET ENDA VI KAN GÖRA ÄR ATT LE TILLBAKA.

Fick se omdömmen på betygen idag, haha säger jag bara. Antingen så hade jag godkänt eller så stog det '' finns inget underlag. '' Åt helvete!  Kanske dags att man börjar gå på lektionerna i tid, har med penna osv... Det har jag glömt tills på måndag, och mina betyg kommer hamna mera neråt. Men jag har ju tills på jul att ändra dom iaf, så det är Sv/So, Bild och Idrott. Fast idrotten kan jag inte göra nånting åt nu eftersom jag inte får vara med nåt resten av den här terminen. Och nu ska jag gå och klippa mig, kommer säkert klippa av mig hela huvudet. Hoppas kan man ju, så kan jag köra en peruk, det blir mycket fint..
Åååååh allt möjligt jävla skit går fel nu! Jaaag vill ha lov, orkar fan inte detta.



När andra är som svagast, det är då man måste visa sig som starkast.
/an








TIMES HAVE CHANGE, AND TIMES ARE STRANGE.

I always knew that you'd come back to get me
And you always knew that it wouldn't be easy
To go back to the start to see where it all began
Or end up at the bottom to watch how it all ends

You tried to lie and say I was everything
I remember when I said "I'm nothing without you"
I'm nothing without you


Somehow I found a way to get lost in you
Let me inside
Let me get close to you
Change your mind
I'll get lost if you want me to
Somehow I found a way to get lost in you


You always thought that I left myself open
But you didn't know I was already broken
I told myself that it wouldn't be so bad
But pulling away it took everything I had

You tried to lie and say I was everything
I remember when I said "I'm nothing without you"
I'm nothing without you

Somehow I found a way to get lost in you
Let me inside
Let me get close to you
Change your mind
I'll get lost if you want me to
Somehow I found a way to get lost in you

In you
The pain of it all the rise and the fall
I see it all in you
Now everyday I find myself say
"I want to get lost in you"
I'm nothing without you

Somehow I found a way to get lost in you
Let me inside
Let me get close to you
Change your mind
I'll get lost if you want me to
Somehow I found a way to get lost in you
A way to get lost in you

THERE'S ALLWAYS GONNA BE ANOTHER MOUNTAIN. '

Snart har det gått ett år. Den 15 januari har det gått 365 dagar. Ett år av sjukt stor saknad och sorg. Idag tappade jag min fasad för en stund, den fasad jag har burit varje dag i hopp om att ingen ska kunna se igenom den. Fasaden som säger att jag mår bra, som säger att ingenting är fel. Även fast allt är fel. Han var den bästa, han hade ett hjärta av guld och gjorde allt han kunde för att alla skulle må bra. Han var min pappas bästa vän och min andra pappa, han har vart med i hela mitt liv och sett till att allt var som det skulle, sett till att pappa skötte sig och den som hjälpte alla. Livet utan han är som ett pussel, det fattas alltid en bit. Det kommer det alltid att göra. För varje dag som går så saknar jag han mer och mer, och jag undrar när jag kommer acceptera att det är såhär. Men jag hoppas att han har den kunga-plats han förtjänar, för det va just de han va, - en kung. Jag sa att jag skulle göra allt för att han skulle vara stolt över mig, precis som han sa att han var. Det har jag inte gjort, jag har kunnat gjort det så mycket bättre. Men det gjorde jag inte. Jag hade inte orken att försöka. Vissa säger gråt dina tårar, men om man känner sig svag om man visar sig ledsen? Om man känner sig totalt hjälplös och det känns som att det inte går. Jag hoppas och önskar att han kollar på mig, och känner sig stolt.
Även fast jag har misslyckats.
Jag älskar dig med hela min själ&hjärta, och jag önskar att jag hade hunnit förklara hur mycket bättre du gjorde min värld. Du finns i mina tankar dag som natt, det har du alltid gjort.
Vi ses snart.

'' Man glömmer aldrig, man bara accepterar. ''

/an


DET VERKAR INTE BÄTTRE.

Nu har mitt liv bevisat sig att det är sant, - att synden straffar sig själv.

Jag var dum en helg, och gjorde väl allt man inte skulle, men vad som hände då behöver man inte gå in på.... Så iallefall efter den helgen så åkte jag på körtelfeber och låg hemma i två veckor. Det var ju inte precis vad jag hade väntat mig kan man ju säga! Sen vart jag ju frisk igen då, och trodde det var frid å fröjd. Jo hej du! Inte tusan vart jag frisk heller..
Men som sagt, synden straffar sig själv, det verkar fan inte bättre..
Så en månad senare, går jag på pencillin och cociliana. Vart precis frisk från körtelfeber och åkte på en infektion i revbenet och en hosta som tar ihjäl mig.
Men det är smällar man får ta, det som inte dödar härdar sägs det!



/an

HANG IN THERE

Vi hör hemma här, det är i ragunda vi ska bo. Hur mycket vi än är less och hur mycket vi än bara vill dra härifrån, så är det här vi hör hemma. Det är här vi lärde oss cykla simma läsa och skriva. Men det är också här vi har skrikit gråtit och bråkat. Det är här som vi lärt oss av misstagen, som vi gjort de mesta första gången. Det är här som hela vårt liv är uppbyggt, och som hela vårt liv är utspritt. Det är också här som vi lever efter mottot, - det du inte vet om dig själv vet alla andra. Vi som bor här, hör hemma i ragunda. Dom som inte bor här, dom hör inte hemma här. Jag älskar människorna och jag älskar byn, även fast jag känner att jag skulle offra min högerhand för att få flytta ibland, så skulle jag offra ännu mer för att få stanna och fortsätta uppleva, lära mig, skapa fler minnen och allt annat som hör till. Jag älskar att bo här, precis lika mycket som jag hatar det. Men trots allt, så är det här jag hör hemma.

RSS 2.0