TAR FARVÄL....

.....och förflyttar mig på deltid, är både här och där. Gjort en blogg som är mer vardaglig, men finns fortfarande kvar här ibland.

www.baraanneli.blogg.se

Hörs när vi hörs och ses när vi ses!
Puss hej så länge.

SOV GOTT

Niklas hade ett hjärta av guld, var jätte trevlig och rolig.
En sån som fanns till hands för alla.
Men varför skulle en kille som var så snäll mot alla, så glad och trevlig, försvinna?
Döden är aldrig rättvis, inte världen heller.
Det är inte lätt, att se hur alla i ens närhet bryter ihop.
Det är inte lätt att finnas för alla, men jag gör vad jag kan.
Jag hoppas du kommer till en bättre plats, där det är bättre.
Vi ses igen Niklas, tills dess får du ha det så himla bra, du är saknad av alla.

Jag tänker på er allihopa som stog han nära, och jag beklagar sorgen så otroligt.
Vila i allra största frid, Niklas Lindholm.

TO PROVE THAT SOMEONE HAS WRONG, IS THE BEST THING I KNOW

Förra året vid den här tiden kommer jag ihåg mycket mycket väl.. Den tiden var början på hur allt fortsatte, mitt liv var rätt så galet. Nu skäms jag litegrann, för förra året var jag tretton år och skulle fylla fjorton. Med tanke på allt jag gjorde och allt som hände är det lite genant. Vid den här tidpunkten förra året var den tiden som vi drack ungefär tre och ibland fyra gånger i veckan, kom bakis till skolan och åkte hem tidigare för att träffa pojkar. Jag sa till mig själv att nästa år, då ska jag vara med på student-veckan och det ska bli ett himla röj. Den här veckan blir otroligt lugn, jag drar in till stan på studentmiddag på fredag annars så ingenting.

Förra året vid den här tiden, så var jag i överlag inte på skolan. I sexan till mitten på åttan var jag knappt på skolan alls. Det är något utav det jag ångrar mest i mitt liv, visst jag hade jättekul dom tre åren. Men kolla nu, nu då jag sover på nätterna och är i skolan på dagarna. Då jag ägnar alkohol och allt sånt på helgerna, hur bra går det för mig i skolan nu? Jag får kämpa som ett as för att ens få godkänt.
Man behöver inte vara överallt och veta allt, man klarar sig endå.

Men jag är glad att mitt liv fick en vändning, och jag är glad att visa att alla som sa till mig att mitt liv kommer spåra ur totalt, att mitt liv kommer bli så kasst hade fel.
Jag är otroligt glad över att jag bevisade för dom, att jag kunde ändra på mig.
Precis som jag lovade.

Jag och Sofie klarade av det. Jag och Jessica klarade av det.
Med mycket kämpning, och mycket vilja, så går allt
, så länge man kämpa tillsammans.


och tack j.b
för att du alltid trodde på mig endå, även fast jag svek ditt förtroende och ditt hopp.
men tillslut klarade jag det
. du hjälpte mig otroligt mycket, tack hjärtat.

RSS 2.0