aanlie

Snart har det gått ett år. Den 15 januari har det gått 365 dagar. Ett år av sjukt stor saknad och sorg. Idag tappade jag min fasad för en stund, den fasad jag har burit varje dag i hopp om att ingen ska kunna se igenom den. Fasaden som säger att jag mår bra, som säger att ingenting är fel. Även fast allt är fel. Han var den bästa, han hade ett hjärta av guld och gjorde allt han kunde för att alla skulle må bra. Han var min pappas bästa vän och min andra pappa, han har vart med i hela mitt liv och sett till att allt var som det skulle, sett till att pappa skötte sig och den som hjälpte alla. Livet utan han är som ett pussel, det fattas alltid en bit. Det kommer det alltid att göra. För varje dag som går så saknar jag han mer och mer, och jag undrar när jag kommer acceptera att det är såhär. Men jag hoppas att han har den kunga-plats han förtjänar, för det va just de han va, - en kung. Jag sa att jag skulle göra allt för att han skulle vara stolt över mig, precis som han sa att han var. Det har jag inte gjort, jag har kunnat gjort det så mycket bättre. Men det gjorde jag inte. Jag hade inte orken att försöka. Vissa säger gråt dina tårar, men om man känner sig svag om man visar sig ledsen? Om man känner sig totalt hjälplös och det känns som att det inte går. Jag hoppas och önskar att han kollar på mig, och känner sig stolt.
Även fast jag har misslyckats.
Jag älskar dig med hela min själ&hjärta, och jag önskar att jag hade hunnit förklara hur mycket bättre du gjorde min värld. Du finns i mina tankar dag som natt, det har du alltid gjort.
Vi ses snart.

'' Man glömmer aldrig, man bara accepterar. ''

/an

jag älskar dig pappa.
nu inser jag vad vi har missat, och vad vi har att ta igen.
jag erkänner att jag missbedömt dig ganska stort, och hoppas du förstår varför.


Jag var hos min pappa i helgen, för första gången på väldigt länge. Det gick oväntat bra, och jag har inte haft så kul med han sen han bodde i bispgården för typ 7 år sen. Jag fick också veta väldigt mycket, och vart påmind om saker jag förträngt. Saker jag inte ville komma ihåg.

Förut var min pappa missbrukare, - av två saker. Alkohol & Droger. Nu har min pappa vart drogfri i snart 14 år, och jag tycker han gör det sjukt bra. Min pappa har också mist sin bror, han har mist sin allra bästa vän, som var som min extra pappa. Han har mist många syskon som han inte har någon som helst kontakt med, men det är förståeligt. Han tappade mig väldigt länge förut, när jag var mindre fick jag inte vara hos han för socialen, men sen så fick jag vara där i en timme varje dag. Under den timmen va han tvungen att ringa till socialen och berätta vad vi gjorde. Sen har jag valt bort han, jag valde bort min egna pappa pågrund av alkohol. Han har mist otroligt mycket pågrund av snesteg och misstag, och mycket går inte att ta igen. Men våran kontakt gör, jag är villig att ge det en chans till. För nu vet jag att vi klarar det. Tillsamans.

Tack älskade syster för förra inlägget, du är bäst i hela världen och utan dig klarar jag mig aldrig igenom det här.


Jag vet inte hur länge jag orkar med det här mera, åka in till Östersund å sitta på möten en gång i veckan, alla tankar och alla bekymmer som följer med ''sjukdomen'' som dom kallar den/det.
Jag vet inte hur jag ska hanskas med det hela, och jag vet inte vem jag ska prata med när allt skiter sig, för det känns som att ingen riktigt förstår till hundra. För hur många i min bekantskap har vart med om det jag går igenom nu? Och dessvärre är väl att det inte är alla som vet om det, så då blir det ännu svårare för dom att förstå. Jag hatar att alla läkare, dietister, psykologer och allt vad det heter ska blandas in, för det här är något jag skulle försöka klara av själv. Utan deras patetiska försök till att försöka få mig att må bra, när det egentligen blir värre. Förstår ingenting, mer än att jag orkar inte länge till. Jag vill att monstret ska försvinna så jag kan bli mig själv och må bra igen, - som jag en gång faktiskt gjorde.

/an

Hej, jag heter whepp och jag älskar min konstiga lilla whipp som bara den!
Vi har inte haft det såhär jättebra nu på sommarlovet, men det är för att jag var i ett annat land och då vart typ whepp avundsjuk så hon ville inte prata med mig -.- ZNARK!
Nämen egentligen var det väl så att jag låtsades att inte ha några pengar på telefonen så att jag inte kunde svara på hennes sms och så.. ;)
INTE VAR DET SÅ HELLER

Syster, jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden så vi hade kunnat gjort det annorlunda, men nu kan jag inte det, men samtidigt tror jag att om inte allt sånt hänt så hade vi inte lärt oss av våra misstag. Och misstag lär vi ju göra fler av, men jag kommer stå vid din sida. För du är min gris med fula miner och jag är din fot (ditt hjärta).
Jag vill göra allt för att du ska slippa alla läkare, allt skit. Men du måste förstå älskling att alla vill bara göra det bättre för dig, vi vill inget illa.
Med dig har jag alltid kul, och du känns verkligen som min riktiga syster även fast vi inte är det.. Eller vem vet? ;) Inte min mamma iaf!!!
Men nu börjar allt mellan oss bli super igen och så ska det fortsätta, jag är glad över att du litar på mig och förtror alla saker till mig, för du ska veta att det stannar hos mig också. Jag litar på dig till maximumisus <-- fint ord va?
Utan dig så tror jag inte jag klarar mig. Men du måste lyssna på vad vi säger till dig, inte bara stänga det ute som ett skal. För om du gör det kommer saker tyvärr inte blir bättre. Och det måste det bli.
Nästa år flyttar jag, förhoppnigsvis till Sundsvall, men om allt blir bajs - till bajs Östersund. Men du kommer alltid vara välkommen till mig, det är du ju nu med, men ja... Du fattar! :)
Kommer du ihåg när vi åkte till Sundsvall med J,T och B? Kommer du ihåg hur kul vi hade? Det måste vi absolut göra om, med eller utan killarna! Vet du vad jag älskar mest av allt med dig? Det är att jag kan vara mig själv med dig. Jag kan säga hur pinsamma saker som helst, och du skrattar med mig och säger att jag suger. Gör jag nåt dumt (okej, hur ofta händer det?) så säger du sanningen då också. Du stöttar mig genom allt. Och du ska veta att jag vill göra det samma mot dig.

så nu försöker vi fixa det här Anneli,Whipp, Stålulvis, Sofie, Damp, Magnusson Näsström.
jag vill hjälpa dig att må bättre.

/syster

Idag var min lycka gjord, på första lektionen kom nämligen min älsklings erika på min lektion!
Den enda som jag älskar mer än min egna lillasyster, ojoj vad bäst hon är, lilla erika. :)

Ända tills jag va tvungen att lämna henne och åka till stan. Då förstördes den... Jävla sjukhus hit å läkare hit å doktorer dit. Åh vad less jag blir. Om ändå allt kunde få ett slut snart, känns fan inte som att jag orkar med allt jävla ståhejsan för det här. Och det gjorde inte saken bättre att det gick inte så bra idag, nej du nu ska allt bli bra så jag slipper allt det hära.

/an