aanlie

Det är helt sjukt konstigt hur allting förändras. Hur hela ens värld kan rasa på nåra minuter. Hur allt man litade på, brister. Eller att en som stått en sjukt nära i 14 år försvinner. Allting är sjukt. Och jag tror fortfarande att min mamma skämtade om när hon berättade, jag fattar inte. Jag vill inte fatta, och jag kan inte fatta. Men snart, när jag inser att du verkligen är borta och inte kommer tillbaka, då jag inte längre ser dig. Då kommer jag fatta, och då vet jag inte hur de kommer gå. Jag är så jävla glad att jag har mina vänner, utan dom hade jag inte stått här idag. Det är när sånt här händer som man verkligen inser vilka som är äkta vänner och inte.


Magnus Eriksson, jag saknar dig redan och jag önskar att jag hade svängt förbi i lördags, fått träffa dig en sista gång. Hoppas du trivs där uppe, utan dig här är det inte samma värld.
 Jag älskar dig, rest in peace. <3


/an

Jag har tänk lite på när man gör nåt dumt, och ska berätta de för den som man svek, så blir de aldrig av typ, och man skyller alltid på att de inte fanns rätt tillfälle. Finns de egentligen ett rätt tillfälle att berätta att man tex strula me sin bästaväns kille, svek sin vän eller bara nånting som borde komma fram. Men när man väl berättat de, så känns de ju tusen så mycket bättre. Men samtidigt, om man bara försöker glömma bort det och låtsas att det inte hänt, för att inte såra din vän, så tror man själv att de kommer funka. Men alla vet, och speciellt en själv, att det funkar inte. Sanningen kommer alltid fram. Är man smart nog så berättar man för sin vän, innan den får reda på de på ett annat håll.
-Allt blir så mycket enklare då.  Det är konstigt hur man tror att man kan lita på andra, när man inte ens kan lita på sig själv.


/an