VARJE SAGA HAR EN BÖRJAN OCH ETT SLUT.
När folk ska förklara vad bup är, så säger dom att det är ett barnpsyk.
Man blir stämplad av andra som ett problembarn, folk pratar bakom ryggen och man kan bara fantisera vad dom viskar om, som dom inte kan säga högt.
Man stämplar sig själv som att man är svag nog att inte klara av sig egna liv utan att måste ha hjälp med det. Undrar vad det är för fel på sig själva, eftersom man inte kan klara upp sina problem utan att måsta åka till folk som är utbildad till att hjälpa ungdomar att lösa problem. Man stämplar sig själv på alla sätt man inte borde. Och man sänker självkänslan, när man säger för sig själv att man ska åka till en psykdoktor, för att livet är komplicerat.
Men frågan är ju, är det något fel, eller har man bara för mycket att tänka på?
När jag va där så började allt om igen, alla murar jag någonsin byggt upp rasade. Allt jag hade gått vidare från kom tillbaka. Jag pratade om saker jag aldrig trodde jag skulle måsta dragit upp igen. Jag kände mig som ett litet barn när jag satt där, jag kunde inte säga nånting så min mamma fick prata på. Jag satt och kollade ner i golvet och längtade tills det tog slut.
När jag gick därifrån, så sa hon som jag pratade med ; vi gör det här för att hjälpa dig. vi vill att du ska må bra.
vill dom verkligen det, eller är det bara ett försök till att få mig att känna trygghet hos dom?
att få en trygghet, som jag aldrig riktigt haft.
Jag vet inte om det kommer hjälpa nånting, men det är värt ett försök om det kan bli bättre.
varje saga har en början och ett slut. min historia börjar om gång på gång och verkar aldrig ha ett slut.
/an
jag finns gumman <3333
bup är ett otroligt bra ställe, dom gör allt för att hjälpa barn med allt, för att barnen skall må bra. Det kan vara jätteskönt för barn och få prata med nån som inte har förutfattade meningar om hur man är, och inte en mamma o pappa som inte förstår nånting och anser att man ska vara si och så, och framförallt har dom total tystnadsplikt så man kan vräka ur sej allt och det stannar där.
DOm ser saker ur andra synvinklar än dom runt omkring en som känner en och det är skönt. Sen är det ju många vuxna som går till beteendevetare (psykologer) för olika saker, tex förhållande, "gått in i väggen" mm så jag tror inte nån dömer och gör dom det så vet dom inte vad dom pratar om, o i grunden kanske skulle behöva hjälp själv...
hoppas allt går bra för dej.
Det är nog värt ett försök :)
jag tror att inte alla stämplar det som ett barnpsyk, JAG stämplar det inte som ett barnpsyk.
Annelibaby. Jag vet inte vad dina bekymmer är, jag har ingen aning om hur de ligger till. Men jag vet att du må skit, och hur svårt de än känns att ta in en ny människa i ditt liv, nån som du inte alls ha nån koll på - så kan de ibland att va lättare att öppna sig för dom. För han/Hon har ingen aning om hur resten av ditt liv ser ut, inga krav på hur du borde vara. Samtidigt kan den perosnen få fram sidor av dig, sidor du gömt undan, för att slippa konfronteras med. Men sanningen är att ingenting försvinner. Allt kommer tillbaks, så de är lika bra att face the problems nu. Jag älskar dig, du är så stark. Du kan klara de här, bara du bestämmer dig för de.
Gife hatt! Och ja de var André som filma. Och låten heter Pimps and Hookers med NOFX
sv; jag säger bara såhär:
jag finns här när du vill & har tid.
för jag älskar dig, & jag behöver dig.
kanske inte just nu, men i livet behöver jag min anneli.
vill du fortfarande fixa dehär?
