aanlie

Åh, begravningar begravningar. Dom är sjukt jobbig.
Var på Magnus begravning idag.
När vi kom till kyrkan så kände jag mig helt malplacerad i Malin's för stora vita Nike-skor och min röda Everest jacka. När vi fick gå in så stog vi och väntade på att dom första skulle gå och sätta oss, sen gick vi och satt oss. Vi satt näst längst fram så jag såg ganska bra. Det va svårt att inse att han låg i den där ljus-trä färgade kistan me lite blommor på. Jag kunde inte gråta först, jag vet inte vad felet var. Jag bara satt där och funderade på alla bra tider medans Lena Ljung och Lelle spelade och sjöng samtidigt som jag hade min pappa brevid mig, han bröt ihop innan vi kom in till kyrkan, men jag hade min fasad som så många gånger förr. Men när Agnetha och dom gick fram till kistan så bröt jag också ihop, och från de så grät ja då tiss vi kom hem. När jag och dom som satt på min rad gick fram, alltså de va de värsta jag har vart med om. Då fattade ja ju att de va verklighet. Att lägga blomman där och säga hejdå, de va fan de jobbigaste. Imorgon ska jag ner till darten och snacka lite ochså. Allt kommer ju bli heelt annorlunda nu. Jag hatar sånt här. Men jag är glad att begravningen är över nu, då behöver man ju som inte tänka mer på den. Men de är ju nu det värsta kommer.

-  Lycka till med allt Inger m. familj. <3

/an