aanlie

Alla letar, saknar eller drömmer om kärlek.
 Alla har haft kärlek, till ett djur, sina vänner eller till en partner.
Vad är egentligen kärlek? Det är en fråga som ingen har det rätta svaret på egentligen. Vissa säger att det är både det hårdaste och lättaste på samma gång. Andra säger att det är bara en sak som sårar, och andra säger att det är det underbaraste som finns. Men egentligen, har ju alla olika syn på kärlek. Alla har upplevt kärlek på helt olika sätt, vissa har aldrig haft en riktigt kärlek, andra har en kärlek medans andra kanske bara har blivit sårad.

Jag har nog haft en släng av alltihop, jag har blivit sårad samtidigt som jag haft kärlek.
Men jag är ju så knepig, så jag slutade tro på det mesta för länge sedan, när pappa försvann. Då ansåg jag att alla försvinner. Jag litade inte på människor, för jag trodde alla jag gav förtroende till, skulle göra likt pappa. Men han kom tillbaka, bättre än någonsin. Men för ungefär ett år sedan, slutade jag tro på allt. Då knäcktes jag, då förstördes hela synen på kärlek. Allt jag byggt upp under åren, det bara försvann. Jag slutade tro på ett föralltid, jag slutade tro på att två stycken tillsamans kan leva lyckligt hela livet ut, jag slutade tro på lycka överhuvudtaget. Jag slutade tro på att den rätta finns, jag slutade tro på att man vet själv vad man egentligen tycker om den andra personen, på att man verkligen vet hur mycket man tycker om den. Men på samma gång så saknar jag riktig kärlek, en såndär bra kärlek. Som aldrig är perfekt, men aldrig heller är för dåligt. En såndär kärlek som gör att dom dåliga stunderna inte betyder nåt, för dom bra stunderna väger upp det.

Men när vi ändå är helt ärliga här, så vill jag nog ha kärlek endå.
Jag slutade nog tro på allting, och blev rädd. Jag låter mig aldrig bli sådär galet film-kär, eller kär överhuvudaget. Bara för att jag tror inte på kärlek. Ordet älskar är så otroligt vanligt nu, man slänger ur sig det till höger och vänster. Så jag börjar fundera, hur vet man när man älskar någon egentligen?
Jag kan leva utan kärlek. Tror jag. Fast det är väldigt ensamt i vissa stunder.
Men om man inte vågar chansa, så är det smällen man får ta antar jag.
Problemet är ju bara att man vet aldrig, om man ska bli sårad eller inte.