aanlie

Vi alla ger varandra tomma löften, löften som säger att vi ska vara varandra trogna hela livet ut. Löften som säger att vi aldrig kommer sluta älska, löften som får en att tro så blindt på tomma ord som bryts dagen efter. Vi säger att vi lär oss av misstagen, men gör vi verkligen de? Hur många gånger kommer man måsta göra samma misstag innan man verkligen tar lärdom av det?

När ni bråkat så säger ni att ni älskar varandra, att det alltid kommer vara ni två. Helgen efter dricker du alkohol tills du inte vet vart du är och ligger med någon minst lika full och minns det nästan inte dagen efter.

När ni bråkat så säger ni att ni är så lyckliga, att ni mår så bra med varandra och ni säger förlåt. Dagen efter sitter du och pussar på andra, för att du inte vet vad du vill.

Nu undrar jag, vart är ditt samvete? Medans din partner sitter hemma så snällt och låter dig ha kul. Låter dig göra vad du vill för att den älskar dig, för att den litar på dig. Medans din partner berättar för sina vänner hur lycklig den är med dig, hur mycket du betyder för den.
Medans din partner älskar dig, med hela sitt hjärta och själ, så tar du inte hänsyn till någon annan än dig själv. 
Du lägger ut nya tomma löften, att du lärde dig. Att det inte händer igen.
Men det går bara går runt runt. Och jag undrar när du verkligen lär dig.
Jag är rädd, jag blir rädd när jag ser vad andra gör och jag blir rädd när jag vet vad som kan hända.
Men jag vet inte om det behövs eller inte.