aanlie

Jag saknar att sitta i klassrummet och kunna diskutera, jag saknar att vara den som inte behövde vara med på genomgångarna för jag redan kunde. Jag saknar att sitta och prata och dividera tills jag har rätt, för jag vet att om jag vrider och vänder på saken tillräckligt länge så får jag rätt.
Jag saknar lusten att jobba i skolbänken. Jag saknar förmågan jag hade, att kunna diskutera hejvilt

Jag hatar att jag släppte allt en dag, slutade jobba, slutade diskutera och slutade dividera. Jag ångrar det varje dag, sen fyra år tillbaka. Hade jag fortsatt jobba för fyra år sen, hade jag inte haft nått problem nu.
Då hade jag fortsatt kunna diskutera, dividera och jobba för att jag tycker det var kul, inte för att jag måste.
Jag ångrar att jag släppte allt jag kunde bygga upp, för att jag började om på nytt. Jag ångrar, att man inte kan spola tillbaka

Jag är livrädd. Om 11 dagar börjar skolan igen. Min skola, och alla andras skola.
Om 11 dagar så är mina bästa vänner i stan hela veckorna, vissa helger.
Jag har ett halvår på mig att få godkänt i alla ämnen, att höja betygen så jag kommer in på den skola jag vill komma in på.
Om jag endå visste vad för skola jag ville gå. Vad för linje, vad för inriktning, vad vill jag göra?
Vad strävar jag efter, vad tycker jag är kul och vad har jag som mål?
Jag är livrädd för framtiden. Att jag har ett halvår att kämpa på. Sen gäller det.
Att mina vänner går i olika städer, flyttar överallt. Börjar nya skolor, nya vänner. Här är jag fast, ett år till.

Tänk om jag ångrar mig? Tänk om jag väljer bygg, och ångrar mig? Tänk om jag väljer fordon, och ångrar mig?
Jag har ingen aning alls, och det som skrämmer mig mest är att jag måste göra ett val som avgör hela livet. Men jag har ingen aning om vad jag vill.

Och när jag väl valt vad jag vill, då har jag tre år på mig. Sen måste jag jobba, skatta och köra bil.
Alla längtar till friheten, inte jag. Jag kan inte ha så mycket ansvar tror jag.

Kände att jag var tvungen att skriva av mig lite, och tyckte det passade ganska bra här.