.
jag stog kvar när du gick, visste väl vad som försigick
men du valde ändå att gå
fast jag behövde dig.
det va vi två mot världen ingenting kändes då svårt
tills den dag du drog.
ja, jag vet att jag blive emo på sista tiden, men som man bäddar får man ligga
och jag har ingen annan att skylla.
men du valde ändå att gå
fast jag behövde dig.
det va vi två mot världen ingenting kändes då svårt
tills den dag du drog.
ja, jag vet att jag blive emo på sista tiden, men som man bäddar får man ligga
och jag har ingen annan att skylla.
TO HOT FOR HEAVEN , TO FUCKED FOR HELL.
rubriken = minnen<3
jag önskar allt va bra,
och att jag kunde må bra &vara glad
jag önskar att allt va som förut,
och jag önskar att du fortfarande va här.
men mest av allt,
undrar jag om allt sker med en mening ?
jag önskar allt va bra,
och att jag kunde må bra &vara glad
jag önskar att allt va som förut,
och jag önskar att du fortfarande va här.
men mest av allt,
undrar jag om allt sker med en mening ?
VARJE SAGA HAR EN BÖRJAN OCH ETT SLUT.
Min lillasyster frågade varför jag skulle åka till stan, och min mamma svarade att jag skulle till en doktor.
När folk ska förklara vad bup är, så säger dom att det är ett barnpsyk.
Man blir stämplad av andra som ett problembarn, folk pratar bakom ryggen och man kan bara fantisera vad dom viskar om, som dom inte kan säga högt.
Man stämplar sig själv som att man är svag nog att inte klara av sig egna liv utan att måste ha hjälp med det. Undrar vad det är för fel på sig själva, eftersom man inte kan klara upp sina problem utan att måsta åka till folk som är utbildad till att hjälpa ungdomar att lösa problem. Man stämplar sig själv på alla sätt man inte borde. Och man sänker självkänslan, när man säger för sig själv att man ska åka till en psykdoktor, för att livet är komplicerat.
Men frågan är ju, är det något fel, eller har man bara för mycket att tänka på?
När jag va där så började allt om igen, alla murar jag någonsin byggt upp rasade. Allt jag hade gått vidare från kom tillbaka. Jag pratade om saker jag aldrig trodde jag skulle måsta dragit upp igen. Jag kände mig som ett litet barn när jag satt där, jag kunde inte säga nånting så min mamma fick prata på. Jag satt och kollade ner i golvet och längtade tills det tog slut.
När jag gick därifrån, så sa hon som jag pratade med ; vi gör det här för att hjälpa dig. vi vill att du ska må bra.
vill dom verkligen det, eller är det bara ett försök till att få mig att känna trygghet hos dom?
att få en trygghet, som jag aldrig riktigt haft.
Jag vet inte om det kommer hjälpa nånting, men det är värt ett försök om det kan bli bättre.
varje saga har en början och ett slut. min historia börjar om gång på gång och verkar aldrig ha ett slut.
/an
När folk ska förklara vad bup är, så säger dom att det är ett barnpsyk.
Man blir stämplad av andra som ett problembarn, folk pratar bakom ryggen och man kan bara fantisera vad dom viskar om, som dom inte kan säga högt.
Man stämplar sig själv som att man är svag nog att inte klara av sig egna liv utan att måste ha hjälp med det. Undrar vad det är för fel på sig själva, eftersom man inte kan klara upp sina problem utan att måsta åka till folk som är utbildad till att hjälpa ungdomar att lösa problem. Man stämplar sig själv på alla sätt man inte borde. Och man sänker självkänslan, när man säger för sig själv att man ska åka till en psykdoktor, för att livet är komplicerat.
Men frågan är ju, är det något fel, eller har man bara för mycket att tänka på?
När jag va där så började allt om igen, alla murar jag någonsin byggt upp rasade. Allt jag hade gått vidare från kom tillbaka. Jag pratade om saker jag aldrig trodde jag skulle måsta dragit upp igen. Jag kände mig som ett litet barn när jag satt där, jag kunde inte säga nånting så min mamma fick prata på. Jag satt och kollade ner i golvet och längtade tills det tog slut.
När jag gick därifrån, så sa hon som jag pratade med ; vi gör det här för att hjälpa dig. vi vill att du ska må bra.
vill dom verkligen det, eller är det bara ett försök till att få mig att känna trygghet hos dom?
att få en trygghet, som jag aldrig riktigt haft.
Jag vet inte om det kommer hjälpa nånting, men det är värt ett försök om det kan bli bättre.
varje saga har en början och ett slut. min historia börjar om gång på gång och verkar aldrig ha ett slut.
/an
LET US BE FREE
Jag har alltid undrat varför alla har haft så svårt att erkänna att dom har haft problem, eller helt enkelt inte insett. Jag menar, hur kan man inte inse att man har ett stort problem/sjukdom?
Men nu när jag pratat med några, så har jag märkt att det är inte så enkelt som det låter. Man visar framsidan, säger att man mår bra, finns inga bekymmer.
Enklast så tycker dom. Men baksidan är allt annat än enkel, man mår inte bra, och det finns bekymmer.
Med allt finns det en baksida, och en framsida. Vissa väljer att bara se framsidan medans andra väljer baksidan. Och med allt finns det sidor att välja med. Vissa tar fel, och vissa tar rätt.
Med kärlek, väljer vissa att bara se framsidan, att den gör en lycklig är så bra och hit å dit, men andra ser baksidan och då är det att kärlek är skit, bara sviker och hit å dit. Jag tillhör dom som ser baksidan där.
Med allt egentligen, kan man välja sidor. Oftast har man två val i livet, två vägar att gå på, men hur vet man vilken som är den rätta om man glömt bort vilket val som är bäst, eller om man har tappat bort kartan? Livet är bra knepigt tycker jag, men det är till för att levas och det är bara att kämpa på.
'' Glöm dina bekymmer, imorgon kommer nya''
Take my hand and we walk away, away from trouble and problemes. Let us be free honey, let ut be free.
Men nu när jag pratat med några, så har jag märkt att det är inte så enkelt som det låter. Man visar framsidan, säger att man mår bra, finns inga bekymmer.
Enklast så tycker dom. Men baksidan är allt annat än enkel, man mår inte bra, och det finns bekymmer.
Med allt finns det en baksida, och en framsida. Vissa väljer att bara se framsidan medans andra väljer baksidan. Och med allt finns det sidor att välja med. Vissa tar fel, och vissa tar rätt.
Med kärlek, väljer vissa att bara se framsidan, att den gör en lycklig är så bra och hit å dit, men andra ser baksidan och då är det att kärlek är skit, bara sviker och hit å dit. Jag tillhör dom som ser baksidan där.
Med allt egentligen, kan man välja sidor. Oftast har man två val i livet, två vägar att gå på, men hur vet man vilken som är den rätta om man glömt bort vilket val som är bäst, eller om man har tappat bort kartan? Livet är bra knepigt tycker jag, men det är till för att levas och det är bara att kämpa på.
'' Glöm dina bekymmer, imorgon kommer nya''
Take my hand and we walk away, away from trouble and problemes. Let us be free honey, let ut be free.
AM I LOSING YOU ?
tydligen, så är det fel att må dåligt utan att visa det för att man inte vill vara i vägen, och tydligen är det fel att försöka fixa en vänskap som håller på att gå sönder.
och tydligen, så är det jävligt fel att lita på att sina vänner kommer till mig när dom behöver prata för jag , vill inte tvinga dom att prata. så då finns man helt plötsligt inte där.
och tydligen, så är det fel att göra detta. och i slutändan, - blir det mitt fel igen.
jag finns precis 24/7 och skulle aldrig tveka. tydligen är inte det bra nog.
och tydligen, så är det jävligt fel att lita på att sina vänner kommer till mig när dom behöver prata för jag , vill inte tvinga dom att prata. så då finns man helt plötsligt inte där.
och tydligen, så är det fel att göra detta. och i slutändan, - blir det mitt fel igen.
jag finns precis 24/7 och skulle aldrig tveka. tydligen är inte det bra nog.
- allt har en början och ett slut.
jag saknar dig &det vi hade.
det finns en framtid säger du, men när kommer den?
jag kommer vänta, det finns inga andra val
i min värld.
om jag ändå kunde släppa allt.
och bara vara fri.
det finns en framtid säger du, men när kommer den?
jag kommer vänta, det finns inga andra val
i min värld.
om jag ändå kunde släppa allt.
och bara vara fri.
WHAT AM I SUPPOSED TO DO?
åh fan va förbannad jag är!
jag stog och pratade med en i min familj, och helt plötsligt säger hon , ' anneli, vad håller du på med i skolan egentligen? '
jag pratar och förklarar lite hur de är, men mitt i allt så avbryter hon mig och säger, - men de är inte så svårt.
TRUST ME, HADE DE INTE VART SÅ SVÅRT HADE JA VÄL FÖRFAN KLARAT DE UTAN MINSTA PROBLEM?!
kan någon jävel säga ett riktigt bra svar på varför alla frågar samma fråga som hon gjorde, men när man svarar, så blir man avbruten av orden '' de är inte så svårt. '' Det är alltid så nuförtiden, dom frågar och jag svarar. Men inte fan lyssnar dom på svaret. VARFÖR frågar man om man inte är ett dugg intresserad av svaret????
Hur enkelt är det, att komma från att inte gå på en enda hel lektion om dagen, till att gå på varenda en, spika varenda prov med högsta poäng och alla andra krav som alla sätter. På den frågan säger alla, '' om man försöker är de inte så svårt som du tror '' YEAH RIGHT! Alltid ska det vara de där att man ska försöka, och de är inte så svårt. Hade jag inte försökt, så hade jag nog inte vart så mycket i skolan som jag är, och hade de inte vart så svårt så hade jag nog fixat allt fortare. Jag bättar och bättar mig, men ändå är de hela tiden , - du måste försöka, du måste göra si och så.
hur mycket ska man försöka utan att en endaste ser skillnad ?
/an
jag stog och pratade med en i min familj, och helt plötsligt säger hon , ' anneli, vad håller du på med i skolan egentligen? '
jag pratar och förklarar lite hur de är, men mitt i allt så avbryter hon mig och säger, - men de är inte så svårt.
TRUST ME, HADE DE INTE VART SÅ SVÅRT HADE JA VÄL FÖRFAN KLARAT DE UTAN MINSTA PROBLEM?!
kan någon jävel säga ett riktigt bra svar på varför alla frågar samma fråga som hon gjorde, men när man svarar, så blir man avbruten av orden '' de är inte så svårt. '' Det är alltid så nuförtiden, dom frågar och jag svarar. Men inte fan lyssnar dom på svaret. VARFÖR frågar man om man inte är ett dugg intresserad av svaret????
Hur enkelt är det, att komma från att inte gå på en enda hel lektion om dagen, till att gå på varenda en, spika varenda prov med högsta poäng och alla andra krav som alla sätter. På den frågan säger alla, '' om man försöker är de inte så svårt som du tror '' YEAH RIGHT! Alltid ska det vara de där att man ska försöka, och de är inte så svårt. Hade jag inte försökt, så hade jag nog inte vart så mycket i skolan som jag är, och hade de inte vart så svårt så hade jag nog fixat allt fortare. Jag bättar och bättar mig, men ändå är de hela tiden , - du måste försöka, du måste göra si och så.
hur mycket ska man försöka utan att en endaste ser skillnad ?
/an
MY LIFE WOULD SUCK WITHOUT YOU!
åh men gud va less jag äääääääär ibland.
Mitt utvecklingsamtal gick helt åt helvete btw, så nu måste jag pluggapluggaplugga eftersom jag är efter i alla ämnen typ. Lära mig klockan riktigt måste jag också. Ojoj mitt liv kommer bli hårt.
BUT LIKE I SAY , IT'S ONLY MY FAULT!
men jag va duktig och gick bort på skolan ikv å hämtade sveska och eng grejer, så ikv blire fet plugg tiss eng provet som kommer snart. suuuuck.
puss
/an
WHAT IS GOING ON?????
Okej, jag som dom flesta vet är inte direkt den bästa på att sköta mig. Inte i skolan, inte hemma &inte nånstans. Men jag brukar säga att man lever bara en gång, men nu har jag kommit fram till att de är inte bara att köra på hela tiden. För ungefär ett år sen så va ja riktigt bad, gjorde precis vad ja ville och sket i det flesta och de mesta. Inte smart alls. Nu har jag soc efter mig, och om nånting händer nu så har dom där jävlarna mig. Då blir det en utredning på mig, mitt umgänge, min familj &min pappa och säkert även skolan.
Alltså, så betyder de att jag måste sköta mig ungefär i femtonhundrafemtioelva år till innan dom släpper mig. Men jag kommer alltid stå kvar i deras papper, register och allting. Att bara nåra månader av totalt strul å jävulskap kan ställa till med så himla mycket, att jag måste passa mig så mycket att jag inte ens kan vara ute och gå klockan halv tre på natten utan att chansen finns att fel folk ska se mig och säga saker till fel folk .
DET ÄR HELT FUCKING SJUKT!
menmen, som man bäddar får man ligga antar jag och nu ska jag sluta waina, de är ändå jag som ställt till det!
puss
/an
Alltså, så betyder de att jag måste sköta mig ungefär i femtonhundrafemtioelva år till innan dom släpper mig. Men jag kommer alltid stå kvar i deras papper, register och allting. Att bara nåra månader av totalt strul å jävulskap kan ställa till med så himla mycket, att jag måste passa mig så mycket att jag inte ens kan vara ute och gå klockan halv tre på natten utan att chansen finns att fel folk ska se mig och säga saker till fel folk .
DET ÄR HELT FUCKING SJUKT!
menmen, som man bäddar får man ligga antar jag och nu ska jag sluta waina, de är ändå jag som ställt till det!
puss
/an
LOVEIT
Jag älskar när man har mått dåligt en längre tid, och sen en dag helt plötsligt är alla problem borta och en människa gör en så glad så man vet knappt vart man ska ta vägen, när ens vänner är jättenära och man bara gör roliga saker hela tiden. Givetsvis kan de inte alltid vara så, men dom dagarna de är så, är jag verkligen så himla superduperglad att jag verkligen mår bra. Jag tror att anledningen till att jag mår så bra är för att jag bråkade med en supernära vän till mig, och lärde mig oerhört mycket nya saker utav de bråket. Att jag gått vidare från en del saker och hälsar nya välkommna, att jag lärt känna en helt fantastisk människa som gör mig på askalasbra humör. Ibland är livet för underbart, även fast problemen ligger dolt under ytan så ler man och man faktiskt mår bra, bara inte hela vägen. Isn't it peepz?
upptäckte att jag använde super ganska många gånger, men lev med det, - super är typ ett ganska superbra ord! Ungefär som typ.
pussss från en askalassuperglad
/an
upptäckte att jag använde super ganska många gånger, men lev med det, - super är typ ett ganska superbra ord! Ungefär som typ.
pussss från en askalassuperglad
/an
WTF?
Vad är det som händer i dagens samhälle egentligen? Jag pratar inte om hur vi beeter oss eller hur vi kan göra si och så. Nej jag pratar om det där hemska, som alla blir ledsen om dom tänker på de, de där som ingen vill prata om egentligen. Döden. Nu har de hänt än en gång. Alla dör ju nån gång, men ungefär hälften av alla dör innan dom är femtio. Vafan? Femtio är ju medelåldern! Nu har de ju hänt igen, en grabb på ungefär 25 år i närheten dog av magcancer. Cancer och andra sjukdomar är den största anledningen till att folk som är i mitten av livet försvinner. Om jag hade kunnat, så hade jag gjort så att alla levde tills åldern tog över. Flera av mina vänner, har förlorat sin bror, pappa, syster osv. En familjemedlem. Det är sjukt alltså, hur allting bara händer. Och man vet ju inte om det. Om man ändå hade kunnat veta när det skulle inträffa, så hade man kunnat tagit vara på tiden och gjort det bästa man kunde av livet.
Även fast jag nu inte kände Robert, så blir man ändå ledsen. Jag vet ju hur det va när Magnus åkte till himlen, och inga ord kan beskriva. Jag önskar att döden kunde vara rättvis.
Vila I Frid Robert, och alla ni andra. Jag tänker på er. <3
/an
Även fast jag nu inte kände Robert, så blir man ändå ledsen. Jag vet ju hur det va när Magnus åkte till himlen, och inga ord kan beskriva. Jag önskar att döden kunde vara rättvis.
Vila I Frid Robert, och alla ni andra. Jag tänker på er. <3
/an
If the end is so much better why don't we just live forever ?
Hon sitter där, framför spegeln som så många gånger förr. Funderar vilka kläder hon ska ha, vilket smink hon ska använda och prova olika frisyrer.
Han står där, funderar hur han ska fixa håret, vilja jeans som sitter bäst och vilken keps som är snyggast.
Omedvetet tävlar dom. De förflutna, är sånt som båda förtränger. Nu handlar det bara om vem som får den andra avendsjuk, om vem som får den andra att sakna. Hon har glömt, hon har gått vidare men tävlar ändå, men om vad? Utmanar hon sig själv, vill hon bli älskad? Medans han, han har inte glömt. Han har inte gått vidare. Vad tävlar han om då? Om hennes hjärta?
Men ingen annan ser, inte ens dom själva. Vad dom egentligen tävlar om.
Dom blundar för verkligheten
/an
Han står där, funderar hur han ska fixa håret, vilja jeans som sitter bäst och vilken keps som är snyggast.
Omedvetet tävlar dom. De förflutna, är sånt som båda förtränger. Nu handlar det bara om vem som får den andra avendsjuk, om vem som får den andra att sakna. Hon har glömt, hon har gått vidare men tävlar ändå, men om vad? Utmanar hon sig själv, vill hon bli älskad? Medans han, han har inte glömt. Han har inte gått vidare. Vad tävlar han om då? Om hennes hjärta?
Men ingen annan ser, inte ens dom själva. Vad dom egentligen tävlar om.
Paint me your canvas so I become , What you could never be.
Ursäkta min sugiga uppdatering , men jag har inte haft tid. Eller de där är en fet lögn, jag har nog bara inte haft orken.
Jag fick nyss veta att min syster fyllde 18 ( tror jag, möjligtvis 17. ) igår, kom på att jag kanske skulle skriva grattis. Och god jul. Och gott nytt år. Och grattis på hennes förra födelsedag, och grattis till mig själv eftersom hon inte skrev nånting. Skulle kunna hålla på ända tills nästa vecka och skriva alla ''speciella'' dagar så att säga, som vi inte skrivit grattis, gott nytt år, god jul osv. Men åter till saken, när jag kom på den där fyndiga idén så tog jag fram mobilen och skrev grattis. När jag skulle skicka iväg det kom jag på att jag inte hade hennes nummer. Seriöst, det är min syster. Jag brukar inte säga att hon är min syster, för det senaste jag sa till henne var att jag hatade henne och aldrig mer ville se henne men de är en annan femma. Men saken är den att jag vet inte ens hur gammal hon är, jag vet inte hur gammal hennes son är och jag har inte sett eller hört av henne på circus ett år. Men just idag säger jag syster ändå, för hon finns. Hur mycket jag än ogillar henne och hur mycket jag än inte känner henne, så finns hon ändå och stör mina tankar med hennes frånvaro lite då och då.
/an
Jag fick nyss veta att min syster fyllde 18 ( tror jag, möjligtvis 17. ) igår, kom på att jag kanske skulle skriva grattis. Och god jul. Och gott nytt år. Och grattis på hennes förra födelsedag, och grattis till mig själv eftersom hon inte skrev nånting. Skulle kunna hålla på ända tills nästa vecka och skriva alla ''speciella'' dagar så att säga, som vi inte skrivit grattis, gott nytt år, god jul osv. Men åter till saken, när jag kom på den där fyndiga idén så tog jag fram mobilen och skrev grattis. När jag skulle skicka iväg det kom jag på att jag inte hade hennes nummer. Seriöst, det är min syster. Jag brukar inte säga att hon är min syster, för det senaste jag sa till henne var att jag hatade henne och aldrig mer ville se henne men de är en annan femma. Men saken är den att jag vet inte ens hur gammal hon är, jag vet inte hur gammal hennes son är och jag har inte sett eller hört av henne på circus ett år. Men just idag säger jag syster ändå, för hon finns. Hur mycket jag än ogillar henne och hur mycket jag än inte känner henne, så finns hon ändå och stör mina tankar med hennes frånvaro lite då och då.
/an
'' dom dummaste människorna jag känner, är dom som vet allt. ''
Jag har nyss suttit och kollat igenom circus 445875148 kläd-kataloger med min lovely mormor. :) hon ska åka till borås på lördag och ska köpa en massa kläder till mig! Jag är glad :D Jag har kommit fram till att jag älskar min mormor super mycket, hon är alltid glad på mig och tjatar och gnäller typ aldrig. :)
Har vart med min lillasyster ganska mycket , så nu är hon säkert glad på mig också. :) Jag kom på att jag vill inte sluta som ena min pappas andra barn, jag ska ha kontakt med alva och ska va den bästa syster hon har. :D hon ska veta att jag alltid finns. ;*
Har börjat träffa min pappa lite oftare, de gör mig lite glad. Det går framåt för han och de gör alla glad de har ju vart lite knepigt men de börjar lösa sig tror jag. Jag hoppas de iaf , vem vet vad som händer bakom stängda dörrar?
totally onödigt inlägg, men whatever.
/an
Har vart med min lillasyster ganska mycket , så nu är hon säkert glad på mig också. :) Jag kom på att jag vill inte sluta som ena min pappas andra barn, jag ska ha kontakt med alva och ska va den bästa syster hon har. :D hon ska veta att jag alltid finns. ;*
Har börjat träffa min pappa lite oftare, de gör mig lite glad. Det går framåt för han och de gör alla glad de har ju vart lite knepigt men de börjar lösa sig tror jag. Jag hoppas de iaf , vem vet vad som händer bakom stängda dörrar?
totally onödigt inlägg, men whatever.
/an
ASSHOLES!
Alltså, den här byn är helt sjuk! Jag fattar fan inte. En människa som knappt har sagt hej till en , kan gå runt och säga massa saker som inte är sant, för att andra inte ska tro de bättre om folk, de sanna. Saker som är av ren avundsjuka och inte stämmer för fem öre! Så fort en kille börjar hålla på med nån, då är killen genast en player. Tjejer blir avundsjuka och sprider runt att dom har strulat-legat med den killen, för att tjejen han håller på med ska bli tveksam. Moget att hitta på en massa, för att andra får uppmärksamhet! Helt sinnesjukt, att vissa inte kan få vara glad utan att andra ska förstöra! Fel att man är glad för andras skull? Jag säger inte att alla i byn är så, men ungefär 85% är så. Och då överdriver jag inte.
Samma sak om jag skulle krama en kille, 5 timmar senare skulle jag ha strulat me den killen och 10 timmar senare har jag legat med han. Alltså seriöst? Nu får fan byn ta och skärpa sig! Jag och alla andra är sjukt jävla less på sånt här skit! Så för fan ta och sluta snacka skit och va glad för andras skull, ta inte allting för givet , jävla ascracks.
Ta reda på om saker är sant innan ni sprider det vidare, och gör de värre!
Jag säger inte att jag är så mycket bättre, men jag kommer inte på en massa rykten för att göra andra ledsen.
/an
Samma sak om jag skulle krama en kille, 5 timmar senare skulle jag ha strulat me den killen och 10 timmar senare har jag legat med han. Alltså seriöst? Nu får fan byn ta och skärpa sig! Jag och alla andra är sjukt jävla less på sånt här skit! Så för fan ta och sluta snacka skit och va glad för andras skull, ta inte allting för givet , jävla ascracks.
Ta reda på om saker är sant innan ni sprider det vidare, och gör de värre!
Jag säger inte att jag är så mycket bättre, men jag kommer inte på en massa rykten för att göra andra ledsen.
/an
<3
Åh, begravningar begravningar. Dom är sjukt jobbig.
Var på Magnus begravning idag.
När vi kom till kyrkan så kände jag mig helt malplacerad i Malin's för stora vita Nike-skor och min röda Everest jacka. När vi fick gå in så stog vi och väntade på att dom första skulle gå och sätta oss, sen gick vi och satt oss. Vi satt näst längst fram så jag såg ganska bra. Det va svårt att inse att han låg i den där ljus-trä färgade kistan me lite blommor på. Jag kunde inte gråta först, jag vet inte vad felet var. Jag bara satt där och funderade på alla bra tider medans Lena Ljung och Lelle spelade och sjöng samtidigt som jag hade min pappa brevid mig, han bröt ihop innan vi kom in till kyrkan, men jag hade min fasad som så många gånger förr. Men när Agnetha och dom gick fram till kistan så bröt jag också ihop, och från de så grät ja då tiss vi kom hem. När jag och dom som satt på min rad gick fram, alltså de va de värsta jag har vart med om. Då fattade ja ju att de va verklighet. Att lägga blomman där och säga hejdå, de va fan de jobbigaste. Imorgon ska jag ner till darten och snacka lite ochså. Allt kommer ju bli heelt annorlunda nu. Jag hatar sånt här. Men jag är glad att begravningen är över nu, då behöver man ju som inte tänka mer på den. Men de är ju nu det värsta kommer.
- Lycka till med allt Inger m. familj. <3
/an
Var på Magnus begravning idag.
När vi kom till kyrkan så kände jag mig helt malplacerad i Malin's för stora vita Nike-skor och min röda Everest jacka. När vi fick gå in så stog vi och väntade på att dom första skulle gå och sätta oss, sen gick vi och satt oss. Vi satt näst längst fram så jag såg ganska bra. Det va svårt att inse att han låg i den där ljus-trä färgade kistan me lite blommor på. Jag kunde inte gråta först, jag vet inte vad felet var. Jag bara satt där och funderade på alla bra tider medans Lena Ljung och Lelle spelade och sjöng samtidigt som jag hade min pappa brevid mig, han bröt ihop innan vi kom in till kyrkan, men jag hade min fasad som så många gånger förr. Men när Agnetha och dom gick fram till kistan så bröt jag också ihop, och från de så grät ja då tiss vi kom hem. När jag och dom som satt på min rad gick fram, alltså de va de värsta jag har vart med om. Då fattade ja ju att de va verklighet. Att lägga blomman där och säga hejdå, de va fan de jobbigaste. Imorgon ska jag ner till darten och snacka lite ochså. Allt kommer ju bli heelt annorlunda nu. Jag hatar sånt här. Men jag är glad att begravningen är över nu, då behöver man ju som inte tänka mer på den. Men de är ju nu det värsta kommer.
- Lycka till med allt Inger m. familj. <3
/an
Confusing...
De är ganska läskigt hur en människa kan göra en så himla glad. Hur en liten människa kan make my day, genom att bara skriva ett sms. Men också ganska läskigt, hur allting blir fel. Jag ville inte att de skulle sluta såhär, men en dag blir det bra igen. Vem vet, en dag kanske det faktiskt blir vi igen? Hoppas inte på för mkt bara baby.
Jag vet att jag gör fel, men det här var inte bara mitt fel. Förlåt.
/an
Jag vet att jag gör fel, men det här var inte bara mitt fel. Förlåt.
/an
15 februari 2009 - Vila I Frid. (L)
Det är helt sjukt konstigt hur allting förändras. Hur hela ens värld kan rasa på nåra minuter. Hur allt man litade på, brister. Eller att en som stått en sjukt nära i 14 år försvinner. Allting är sjukt. Och jag tror fortfarande att min mamma skämtade om när hon berättade, jag fattar inte. Jag vill inte fatta, och jag kan inte fatta. Men snart, när jag inser att du verkligen är borta och inte kommer tillbaka, då jag inte längre ser dig. Då kommer jag fatta, och då vet jag inte hur de kommer gå. Jag är så jävla glad att jag har mina vänner, utan dom hade jag inte stått här idag. Det är när sånt här händer som man verkligen inser vilka som är äkta vänner och inte.
Magnus Eriksson, jag saknar dig redan och jag önskar att jag hade svängt förbi i lördags, fått träffa dig en sista gång. Hoppas du trivs där uppe, utan dig här är det inte samma värld.
Jag älskar dig, rest in peace. <3
/an
ÅNGRA ALDRIG DET SOM EN GÅNG FICK DIG ATT LE.
Jag har tänk lite på när man gör nåt dumt, och ska berätta de för den som man svek, så blir de aldrig av typ, och man skyller alltid på att de inte fanns rätt tillfälle. Finns de egentligen ett rätt tillfälle att berätta att man tex strula me sin bästaväns kille, svek sin vän eller bara nånting som borde komma fram. Men när man väl berättat de, så känns de ju tusen så mycket bättre. Men samtidigt, om man bara försöker glömma bort det och låtsas att det inte hänt, för att inte såra din vän, så tror man själv att de kommer funka. Men alla vet, och speciellt en själv, att det funkar inte. Sanningen kommer alltid fram. Är man smart nog så berättar man för sin vän, innan den får reda på de på ett annat håll.
-Allt blir så mycket enklare då. Det är konstigt hur man tror att man kan lita på andra, när man inte ens kan lita på sig själv.
/an
I'm not lying, denying that I feel so much better.
Now things are coming clear,
And I don't need you here.
And in this world around me,
I'm glad you disappeared.
